Medlem i fokus: Per Landquist

Hej Per, vill du berätta lite om din bakgrund? 
– Jag är i grunden civilekonom och kom tidigt in i bank- och finansbranschen. Jag började jobba för Eurocard med bland annat kontokortens utveckling, varumärkesbyggande och sponsring. Det var ett spännande bolag att jobba i när man var ung. Sedan blev Eurocard uppköpt av SEB och jag följde med dit. På SEB fick jag utbilda mig inom Wallenberginstitutet och var med och byggde upp den första telefonbanken i Sverige. Efter ett tag kände jag att jag ville lära mig bank på riktigt och flyttade tillsammans med min familj till Västerås. Där klev jag som 33-åring in som bankdirektör mitt i nittiotalets bankkris. Därefter blev det ett par kortare uppdrag i två start-up-bolag innan jag landade som vd för ett amerikanskt bolag, Tenerity, först i Sverige och Finland sedan även vd i Norden. På Tenerity stannade jag i sjutton år, berättar Per. 

Spännande! Hur kom du in på den bana du befinner dig idag? 
– För tre år sedan kände jag att jag var klar med det operativa vd-jobbet. Det har hela tiden funnits i mitt bakhuvud att jag vill vara på flera olika ställen och ha parallella uppdrag. Jag tycker det är otroligt stimulerande och ger mig massor av energi. Då föddes idéen om att starta eget och börja arbeta som rådgivare och i styrelser, säger Per. 

– Till en början gick det trögt och styrelseuppdragen haglade inte precis över mig. Däremot fick jag ett par uppdrag som rådgivare, ett i Tyskland och ett i Norge, utbildade mig hos Styrelseakademien och gick med i Boardio, ett bolag som matchar ledamöter och rådgivare mot uppdrag både i Sverige och internationellt. Idag är jag sverigechef för Boardio, fortsätter han. 

– Jag brinner verkligen för att bidra till mötet mellan människor och det har någonstans varit en central del i allt jag gjort under både min karriär och privat. En lite rolig historia som jag var med om under min tid hos Eurocard på åttiotalet var när vi anordnade embryot till nutidens After Work. Vi benämnde tillställningen “Network Saloon” och hade kontakt med den tidigare nattklubbsdrottningen Alexandra Charles och fick husera i hennes lokaler. Målet med träffen var att man skulle byta minst tre visitkort under kvällen. Det var jättekul och föll väldigt väl ut, det blev nästan som en tävling om vem som kom hem med flest visitkort, berättar Per. 

Har du några tips för den som söker styrelseuppdrag?
– Börja i ett advisoryboard för att komma igång. Tänk på vad du kan, sitt inte och vänta utan ta för dig och fokusera på att pitcha dig själv inför rätt företag. Kan inte nog poängtera vikten av att nätverka och knyta nya kontakter. Styrelseakademien kan vara ett startskott med utbildning och bli en del av ett nätverk, menar Per. 

Vad ser du som det viktigaste i styrelsearbetet? 
– Oj, det kan man ju prata om i flera timmar! Men jag tycker det är av största vikt att titta på vem man ska ha som styrelseordförande. Som dirigent och ordningsman i klassen har ordföranden både en central och viktig roll. Det är väl värt investeringen att ta in en bra ordförande. Det är också viktigt att man lägger tillräckligt med tid på att blicka framåt och de strategiska frågorna, tycker Per. 

Hur aktiv är du i styrelser idag och vilka uppdrag har du? 
– Just idag har jag inga styrelseuppdrag men är på väg in i styrelsen för två olika tillväxtbolag varav det ena inom healthtech. Hälsa och träning har alltid engagerat mig, mår man bra, jobbar man bra! Jag har advisoryuppdrag i Arendra, Holistal och deathtech-bolaget Memodo. Memodo är ett norskt bolag som erbjuder prenumeration på gravvård i samarbete med bland andra Veteranpoolen som sköter gravarna på plats. En fin tjänst som fyller en viktig uppgift inte minst nu när kyrkorna sparar pengar, menar Per. 

Vad gör helst när på din fritid?  
– Jag är en hopplös golfare, tycker om att resa och laga mat, gärna tillsammans med vänner och försöker lära mig lite mer om viner. Jag är en samlare som gärna letar antikviteter. När min farmor gick bort och vi städade upp efter henne råkade det bli ett antal brödrostar kvar som ingen ville ha. Jag började putsa upp dem som bilar och tyckte de blev ganska fina. Jag samlade på mig fler och fler och efter ett tag hade jag lite av ett brödrostmuseum hemma med ett fyrtiotal brödrostar. De ska helst vara från femtio- och sextiotalet och idag har jag ett tiotal framme till beskådan i hemma i vårt kök, avslutar Per.