Det har aldrig varit lättare att ställa om till fossilfritt än nu

Visserligen får bolagsstyrelser ett ökat ansvar för hållbarhetsrapporteringen i och med det nya EU-direktivet som vi berättar om på sidan 5. Men de flesta satte strategin för en fossilfri verksamhet redan för flera år sedan. Enligt Svante Axelsson är det numera näringslivet och inte politikerna som tagit kommandot över färden mot en hållbar värld.

– Svenska företag ligger generellt väldigt långt framme. Branscher som tidigare upplevts som konservativa och långsamma är numera otåliga på att snabba på omställningen. Jag märker att både näringslivet, facket och miljörörelsen vill höja tempot och öka trycket på politikerna, säger han. Problemet är att politiker inte inser, tycks det, att människor i allmänhet har förstått vikten av att vi ställer om. Därför uppstår en brist på politiskt ledarskap i den här frågan. Klimatomställningen har tidigare setts som en uppoffring eller upplevts som en risk. I dag är det precis tvärtom för både människor och företag. Risken ligger i stället i att sitta still i båten och inte vara proaktiv.

Fossilfritt Sverige startade som ett initiativ av den svenska regeringen inför FN:s klimatmöte i Paris 2015 med målet att göra Sverige till ett av världens första fossilfria länder. Syftet är att låta Fossilfritt Sverige bli en brygga mellan politikerna och näringslivet så att arbetet håller det tempo som krävs för att Sverige ska vara klimatneutralt 2045. Och skulle det bara hänga på näringslivet kommer vi att klara målet, enligt Svante Axelsson. Det beror inte minst på att det är i den gröna omställningen affärerna numera finns. Han säger sig vara glatt förvånad över den eniga näringslivskör som menar att fossilfrihet ökar konkurrenskraften.

– När man hör det skulle man kunna tro att matchen är klar, att politiken kommer följa det tunga näringslivet. Stora elefanter som Volvo AB, Scania, LKAB är helt eniga i vart vi ska gå. Ändå tvekar politikerna med förklaringen att människor i allmänhet inte är redo för detta.

Vad tror du det nya EU-direktivet CSRD kommer betyda för ett fossilfritt samhälle och därmed också hållbarhetsarbetet?

– Jag tror det kan betyda en hel del, inte minst vad gäller att medvetandegöra styrelserna om de lågt hängande frukterna. När man går igenom de övningar som rapporteringsarbetet kräver kommer man att upptäcka att många åtgärder både är enkla att införa och lönsamma, rena hygienfaktorerna. Jag tror absolut att det nya direktivet kommer att ha betydelse, särskilt med tanke på att det inte innebär några enorma kostnader att bli bättre.

Träffar du styrelser när du är ute och reser?

– Ja, periodvis. De finns med i olika samtalsgrupper, men generellt är de inte så synliga, det är ju inte heller deras roll.

Så då kan du inte direkt säga något om hur du tycker att svenska styrelser sköter sig?

– Jo, jag upplever att styrelserna gör ett gott jobb. När vd:arna för stora industriföretag är så kaxiga som de är vad gäller omställningen till fossilfritt kvitterar de spegelbilden av styrelsens vilja och ambitioner. Dessutom går det undan. Jag tror att både politikerna och allmänheten är lite chockade över näringslivets proaktivitet. På så vis är det lättare att vara styrelseledamot i den gröna omställningen i dag – för att maximera lönsamheten behöver företagen producera något som fungerar för planeten. Den bild vi har i de färdplaner som vi gör tillsammans med branschföreträdare är att bolagsledningarna närmast har panik för att de inte hinner ställa om fort nog.

Tidigare har du uttryckt hopp över utvecklingen mot ett fossilfritt samhälle. Är du fortfarande optimistisk?

– Ja absolut. Det har aldrig varit lättare att ställa om till ett fossilfritt samhälle än idag. I framtiden kommer vi att betrakta det fossila samhället som en historisk parentes med en skarv i övergången. Vi är precis inne i den skarven nu.

– Möjlighetsbilden är enorm. Därmed inte sagt att det inte ser tufft ut. Vi har både en bad story och en good story. Den dåliga berättelsen är att naturen reagerar kraftfullare än jag trodde för tio år sedan. Hälsoläget för planeten är katastrofalt dåligt. Samtidigt är möjlighetsbilden väldigt positiv. Men om inte människor förstår det positiva i förändringen, om vi väntar för länge. Det är många hjärnspöken som hindrar oss. Det finns en rädsla för förändring. Då krävs det ledarskap och tydlighet.